Avskedsord

Jag genomgår just nu en avvänjningsprocess, inte helt olik den då man ska sluta röka kan jag tänka mig.

Här gäller det att långsamt anpassa sig till en ny tid och minut för minut vrida tillbaka dygnsrytmen till någorlunda normal.

Det har haft sitt pris att bevaka Nicklas Bäckström från Sverige i sju månader. Men allt som oftast har det varit värt alla vakna nätter.

Vad jag minns helst och mest och bäst?

Jaaa…få se nu…första matchen under Bruce ledning, då Bäckis avgjorde mot Philadelphia borta, och som jag såg ensam i ett hörn av Olearys på Kungsholmen var det nåt speciellt med…och när jag och Karin smet iväg över gammelbron mitt i natten och via Canal+ såg Bäckis göra sitt inte så bildsköna första NHL-mål mot Ottawa hemma hos Sasse…och första mötet mellan Bäckis och Honken som jag såg på redigeringsdatorn nere på jobbet…och snabb-bloggningen mellan alla soltimmar på Kanarieöarna…och…ja, man kan fortsätta ett bra tag med att bläddra i minnesbanken, men framför allt kommer jag ju ihåg de första två veckorna på plats.

Det var ju då som bloggen föddes, sittande i Eks bäddsoffa från Ikea i New Jersey, som numera är skrotad, skrev jag det allra första inlägget.

Det allra sista skriver jag just nu på deskreporterplatsen på jobbet.

Sista på ett tag i alla fall…

Blir det några fler så blir det i vilket fall som helst inte förrän framåt hösten, beslut om Bäckisbloggens eventuella vidare öden kommer inte att tas än på ett bra tag.

Under VM får han försöka klara sig själv.

*

Bäckissiffror: 89 matcher, 18 mål, 57 assist, 75 poäng, +16, 26 utvisningsminuter, 172 skott, 6 powerplaymål, 4 gamewinning goals, elva i assistligan och 40:e plats i poängligan.

Bäckisbloggsiffror: 51 267 träffar just nu, dygnssnitt ca 250, 297 inlägg, 421 kommentarer - och mest klickade: 1) “Bäckis” mot Thrashers, period 1,  2) Last call from New York, 3) “Bäckis” mot Islanders, period 1.

*

Nu finns det väl bara en sak att göra: logga ut.

Så tack Ace, Bloggälskarn, Sasse, Bäckis Nicklasson, Wayne Fleming, Gavlegirl, Peter, Xa 2173, Groten, Ekens NYC-pappa, Ek och alla ni andra trogna läsare.

Utan er hade det liksom inte varit samma sak.

 

 

Slutspelat!

Efter sex minuter och sex sekunder av förlängningen la Joffrey Lupul in pucken efter isen, mellan Huets skridsko och ena stolpen, på en retur efter skott från Kimmo Timonen.

Och bara så där så var säsongen slut för både Bäckis, Washington och mig.

*

Inget jättemisstag, inga hemska klantigheter, inget riktigt feldomslut - och det är väl ändå något som känns skönt mitt i alltihopa.

*

Men det är klart, 3-2-målet som tog Flyers vidare kom i powerplay, sedan Tom Poti åkt ut för en tripping som man egentligen inte kan säga något om.

Caps kunde råkat ut för en alldeles innan också.

Men man kan ju ställa sig frågan ifall man ska ta såna utvisningar i förlängningen av en sjunde och avgörande match, när man friat för många liknande saker under hela slutfasen av matchen.

Och enligt Ek var det precis det som Bäckis pratade om när Ek träffade honom direkt efter matchen.

Och ja, Bäckis var m-y-c-k-e-t besviken. Vad annars? Mycket grymmare än så här kan man inte förlora.

*

Och det var bara nio sekunder kvar på utvisningen…

*

Bäckissiffror: speltid 19.08, 23 byten, ett mål, +1.

*

Jag vet att det inte är nån tröst just nu, men när Bäckis klev av det här slutspelet så gjorde han det som bäste svenske poängplockare så här långt med sina 4+2.

*

Jag vet också att det kanske inte är nåt Bäckis tänkte på så där direkt efter matchen, men jag tror nog att Bengt-Åke kommer att få ett positivt besked inför VM. 

Pappa Bäckis ska i alla fall dit och titta vet jag.

*

Jaha, det känns ju tomt på nåt sätt att sitta och skriva de här raderna.

Och i morgon, eller senare i dag, ska jag åka till Stockholm för ett par trevliga lediga dagar med Karin.

Så jag går väl hem då, och sover ett tag, och smälter det här, och pustar ut efter en lång NHL-säsong.

Och så kommer det nån form av slutsummering framöver.

*

Hårdfakta från Flyersmatch 7 hittar ni här.

 

Game 7, period 3

Tror ni det är avgjort…?

Nä, nä, inte det här inte.

Här ska vi spela overtime.

2-2 vid full tid efter en tredje period som var så tempostark och intensiv att jag är osäker på om jag kan ta svenskt elitseriespel på fullt allvar nånsin efter detta.

Tendensen? Det här går ju inte att tippa, det har ni ju redan förstått för länge sedan, men okej då, Caps har legat något närmare ett mål än Flyers som har lite svårare att komma nära mål, skjuter ofta tidigt och småstressat.

Men ta inte detta som ett tips, gör inte det.

*

Ek upplyser om att han har slips och att Capitals aldrig förlorat när han haft det.

Det känns ju tryggt inför förlängningen…

Game 7, period 2

2-2 efter två perioder, och den andra blev förstås inget undantag från den galna regeln.

Flyers gjorde 2-1 på ett sätt som fick Verizon - och Ek - att utbrista i ett unisont “Referee Sucks!”. Patrick Thoresen, uppenbarligen fullt frisk igen, bröt in från vänster medan Shaone Morrisonn försökte hålla emot.

Det slutade med att Morrisonn brakade in i Huet som ramlade omkull, och att Sami Kapanen skickade in pucken i öppen bur.

Bruce var galen, Ek var galen…

Jag? Jag minns att domarna dömde bort ett liknande mål Caps gjorde mot Tampa när Fläskmannen, tror jag det var, knuffade en motståndarback så att han störde målvakten och Brooks Laich fick fritt fram.

Då protesterade Caps, så att säga, åt andra hållet.

Det här såg värre ut, men…ja, dom sitter och dividerar om det här i NASN-studion i detta nu också.

2-1 blev det i alla fall. Och det var väl för väl att Ovetjkin snärtade in 2-2 innan perioden tog slut, han behövde bara en fri vinkel från vänster för att skjuta det här tillbaka till fullständigt ovisst igen.

*

En period kvar, allt eller inget, Ek har ont i öronen av allt liv i arenan och jag fryser lite om händerna.

Nu går vi All In!

 

Game 7, period 1

Avgörandet mellan Capitals och Flyers har börjat på samma sätt som hela matchserien - sinnessjukt!

Pang på, som väntat, från hemmalaget från början, ett snabbt fem mot tre-läge - och 1-0 av Bäckis.

Ett skott från vänsterbacksläge gick utanför. studsade i sargen och ut på andra sidan, Bäckis direktskott smet in under Martin Biron.

Sedan - och man ska väl inte vara förvånad - vände vinden. Flyers behövde bara ett powerplay för att kvittera till 1-1, Scottie Upshall sköt och Huet på knä släppte in pucken mellan benen.

Med fyra minuter kvar av perioden skickade Fedorov oavsiktligt upp klubban i ansiktet på en Flyersspelare som fick ett jack i hakan. 2+2 minuter. Strax därefter åkte Stekeln också ut.

Och Huet tog revansch, tog allt samtidigt som tre utespelare slet som galärslavar där framför.

Caps klarade den stormen - hur kommer detta att påverka resten av matchen?

Jag vet inte mer nu än jag gjorde tidigare.

*

I dag har till och med pressen fått röda Rock the red-handdukar att vifta med, rapporterar Ek som inte kunde låta bli att ta bussen från New York och åka och titta.

Själv sitter jag på jobbet.

Trycket känns ända hit.

Spänningen också.

*

Mål fyra matcher i rad.

- This guy has been on fire, sa dom just från NASN-studion.

 

 

 

Fakta och annat oviktigt

Sex matcher spelade i den här östra kvartsfinal-serien mellan Caps och Flyers, och de betyder inte längre nånting, det är upp till en enda match nu, den i natt, i Verizon Center.

Eller?

Vad betyder det att Flyers vunnit tre matcher i Verizon den här säsongen, varav en i slutspelet?

Vad betyder det att Flyers målvakt Martin Biron den här säsongen inte varit med om att vinna en enda match “dagen efter”, de fem gånger då han spelat två kvällar i rad?

Vad betyder det att så fort som ett lag tycks få favorittryck på sig i den här serien så tar det andra över?

Vad betyder det att Verizon kommer att vara packat med rödklädda människor som inte kommer att hålla tyst?

Vad betyder det att Ovetjkin med råge bröt sin svit på fyra matcher i rad utan mål?

Vad betyder det att Bäckis gjort mål tre matcher i rad och tycks väckt Semins all talang till liv på samma gång?

Ja, inte vet jag.

Jag vet bara att det här liknar en tennismatch som går till fem set och där trycket lyfts hit eller dit beroende på vem som ska serva.

I natt är det absolut Capitals som servar, och nu måste man hålla den.

*

Bäckis nye kedjekamrat Brooks Laich, som satt nytt rekord genom att göra poäng i fyra matcher i rad, har planen klar över hur det ska gå till:

- Vi måste spela på vårt sätt, när vi gjort det har vi sett att det fungerar. Samtidigt, när vi inte spelat på vårt sätt så har det inte gått bra. Vi måste dumpa ner puckar, sätta press och komma in på mål. När vi gör det på rätt sätt är det svårt att försvara sig mot oss.

*
Flyerscoachen John Stevens såg ut som en mycket trött coach efter måndagsmatchen.

När han sa “vi måste lägga det här bakom oss och ladda om för den stora match som väntar nu, den som avgör allt” var det svårt att hitta nån glöd bakom orden. Men det är klart, nu har alla fått sova på saken.

*

Bägge lagen understryker vikten av att inte dra på sig onödiga utvisningar.

- Vi tog en hakningsutvisning på grund av lathet i tredje perioden, sånt får inte hända i det här skedet av säsongen, sa Stevens.

Bruce hade vissa synpunkter på en meningslös Seminutvisning också, men valde att ligga lågt med kritiken.

- Gör man så mycket bra som han gjorde i den här matchen så vill jag inte kritisera honom för hårt, det är en fördel om han har positiva bilder i huvudet inför den sjunde matchen.

*

Men bara för att Flyers misslyckades i ett par gyllene PP-lägen då man hade chansen att ta sig tillbaka in i sjätte matchen, så bör man inte glömma att de trots allt gjorde bägge sina mål i PP.

Flyers är fortfarande det lag som var näst bäst i grundserien i powerplay.

*

Bäckis sa att det “kanske blev nåt pass för mycket” när han gjorde sin 2-1-reducering men att “det ju gick bra ändå” i en TV-intervju på hemsidan.

Ovetjkin kommenterade passningsutbytet mellan sina två lagkompisar med ett litet leende:

- They are sick!

*

Bäckis sa också det klokaste nån har sagt inför nattens avgörande, även om det kanske är en självklarhet:

- Om vi inte vinner den sjunde matchen betyder segern i den sjätte ingenting.

*

NASN kl 01.00.

 

Sjunde och avgörande!

Underläge med 3-2 i matcher och 2-0 i början av andra perioden, men…jag har skrivit det förr och jag skriver det så gärna en gång till, det här Capitalslaget vet inte hur man säger tack och adjö.

Utan att jag riktigt kan förklara det - jag hade nämligen ingen bild - så vände Washington som i ett trollslag på hela matchbilden och vann med ganska bekväma 4-2 (0-1, 2-1, 2-0).

Bäckis startade alltihop med ett samspel med Semin som ledde till Bäckis tredje slutspelsmål, smack högt upp bakom Biron.

Sedan kvitterade Semin.

Och gissa vem som klev fram sedan, i tredje då allt skulle avgöras. Ovetjkin kontrade in 3-2 på pass från Kozlov och sköt därefter som på gamla goda tider 4-2 i powerplay.

*

Det var svar på tal det, på alla burop som Flyerspubliken bjudit på.

Men på slutsignalen var det tyst.

*

Bäckissiffror: speltid 19.06, 22 byten, ett mål, +2.

*

Caps kan verkligen konsten att vädra blod och avliva en motståndare som är skadeskjuten…

*

…så hur ska Flyers kunna återuppstå efter detta???

*

Verizon Center 01.00 natten till onsdag, NASN sänder.

Då stannar jag kvar på jobbet, för den matchen ska jag SE.

*

Hårdfakta från Flyersmatch 6 hittar ni här.

 

Sasse blev historisk

Ungefär klockan fem över nio denna måndagskväll, den 21 april 2008, blev jag själv vittne till när en äregirig Sasse surfade in på bloggen då räkneverket stod på 49 999.

Därmed torde han vara den som satte dit den 50 000:e träffen på Bäckisbloggen.

Grattis!

Har jag förstått detta rätt så blev Ace den som klämde till med träff 50 001.

Det finns en viss felmarginal man måste räkna med, så jag tycker gott dom kan få dela på äran.

Det känns hur som helst skönt att de trogna är med kring detta särskilda jubileum.

Själv tar jag tillfället i akt att tacka alla som velat följa med på den här resan, och den är ju inte slut riktigt än.

*

Väckte för ett tag sedan en småslumrande mamma Bäckis som låg och tog igen sig hemma på soffan, nylandad efter en hektisk flygning från Washington via Amsterdam till Arlanda.

- Det var naturligtvis oväder över New York så planet blev försenat med en och en halv timme, vi fick springa och stressa för att hinna med anslutningsflyget. Jag är helt färdig, klagade hon - och fick sedan nyheten att hon kan se sonen spela i Philadelphia direkt i Canal+ klockan ett i natt av mig.

- Näää, är det sant?! Jaha, då måste man ju vara vaken i natt också då. Och jag som ska jobba i morgon…

- Men man kan ju inte låta bli att titta när man vet att det sänds!

Så där har jag känt många gånger under den här säsongen.

- Och det kan ju vara sista matchen, sa jag - och sedan kom vi överens om att nu kan ingen av oss backa ur.

 

Vinna eller försvinna

Samma backar, samma kedjor, samma målvakt, samma förutsättningar.

Caps måste vinna i ett vilt Wachovia Center för att skapa en sjunde och avgörande match.

Svårt, men utan att vara färgad på nåt sätt så ligger den största pressen på Flyers som har matchboll på hemmaplan och absolut inte vill åka till Washington en gång till.

*

Mike Knuble ut, och enligt Flyers hemsida så lutar det åt att det blir kämpen RJ Umberger som ska fylla luckan i lagets erkänt farliga PP.

- Det här är min chans att spela min bästa hockey, säger Umberger, och det är ju en bra målbild att ha med sig förstås.

*

Till sist, håll koll på siffrorna här intill till höger.

Snart passerar vi en magisk gräns tillsammans - 50 000 träffar.

 

Flyers tappar nyckelspelare

Jag vet inte hur stor påverkan det kommer att ha på avgörandet av den här matchserien, men efter femte matchen i går så släppte Flyers GM Paul Holmgren motvilligt nyheten att Mike Knuble, han som avgjorde i den långa förlängningen i match fyra, missar både sjätte och den eventuellt sjunde matchen.

Knuble är lårskadad.

Tänkte att ni skulle känna till det.

*

I dag bjuder Bloggälskarn tillbaka och ställer upp med GIF-Örebro via PPV, så jag är med andra ord snart på väg till Sjöstan.