Atlanta vann - men förlorade ändå

Washington passerades natten till torsdag  i divisionstabellen  av Atlanta, som slog Pittsburgh med 4-1.

Men i långa loppet kan laget lida mer av den matchen än man vunnit på den, eftersom finländaren Jarkko Ruutu satte in en tackling som om det vill sig illa trasade sönder Kovalchuks knä för lång tid framåt.

Knä mot knä, avsiktligt eller inte, avblåst innan eller spelet igång? Frågorna är många, jag har svårt att avgöra, se själva här.

Ruutu fick i alla fall matchstraff, och Atlantas McCarthy också för att han stod upp och försvarade stjärnan.

Ovetjkin kan dra ifrån i målligan nu.

*

Pothier och Morrisonn är fortfarande på skadelistan inför nattens hemmamatch mot Montreal, men Bruce tänker inte oja sig över att två av lagets fyra bästa backar är ur spel.

- Det här är chansen för andra backar att få mer speltid. Det är så dom måste se det, en möjlighet. Och klarar dom inte att spela lite fler minuter än de är vana vi så…shame on them, säger han till hemsidan.

Kraven vrids upp, för det räcker inte med att nästan gå till slutspel.

*

Apropå det så har Hans Carstensen på kultursidan i torsdagens Arbetarblad ett intressant inlägg angående vad brist på mental styrka kan betyda för ett hockeylag .

Han riktar in sig på Brynäs - men man skulle lika gärna kunna byta ut mot Capitals.

Den där Carstensen har för övrigt ofta tänkvärda åsikter.

*

Kycklingen med tomat och ananas vågade jag mig inte på.

Men nudlarna med kyckling och soja var lika bra som dom brukar på Pärlan i dag, så det finns hopp om framtiden.

*

I dag har jag varit duktig och utnyttjat min lediga torsdag till att diska och gå ut med sopor, så nu är jag väl värd att ta en stödvila, läsa Expressen och kanske se en film innan hockeyn på Läkerolen i kväll.

Privatchauffören Sasse, med ny frisyr, hämtar vid 18.15.

Mardrömsstart i natt

Washington sköt 15 skott i första perioden - men låg under med 3-0. Den inledningen hämtade man sig aldrig från och förlorade med 4-0 mot Montreal.

Men när man ser highlightsen undrar man faktiskt var de där 15 skotten tagit vägen, det är mest Montreal som skjuter.

Målvakten Cristobal Huet höll hur som helst nollan.

- Han tog helt enkelt allt, sa Ovetjkin till AP och den sammanfattningen var ju precis huvudet på spiken.

Ek säger att Huet var uttagen till All Star-matchen men tackade nej, varför vet jag inte men han verkade då spelsugen efter uppehållet.

*

Montreals första kom när Erskine åkte ut för fördröjande av spelet.

Sedan, när man man satt och väntade på 1-1 i spel fem mot tre, blev det istället kontring just som Canadiens fått in sin fjärde gubbe.

Jag skyller allt på Fläskmannen som blev för ivrig att hitta Ovetjkin och felpassade nåt ohyggligt. Det oväntade hjärnsläppet satte Bäckis i en omöjlig sits som siste man, men…jävlar vad han blev frånåkt av Tomas Plekanec.

Montreal kom två mot noll och Plekanec la snyggt över till Sergej Kostitsyn.

*

Matchen var halvdöd vid 3-0, och när Capitals inte kommit närmare än ett stolpskott och ett i ribban (Ovetjkin på retur efter Bäckisskott) efter två perioder bröt jag radiosändningen och missade bara 4-0-målet med mindre än en minut kvar.

*

Mitt i all förtvivlan bör man komma ihåg att Montreal faktiskt, till slut, vann skottstatsistiken med 40-35. Brent Johnson fick också jobba.

*

Kovalev gjorde 4-0-målet, trots en havererad tumme.

- Den är verkligen blå, konstaterade han efteråt.

Orsaken: ett slagskott från Tom Poti i andra perioden.

*

Bäckissiffror: speltid 20.29, 21 byten, -1, 65 procent i tekningar.

*

Och Carolina vände 0-1 till 3-1-seger mot New York Rangers, i en match där Sean Avery slogs redan innan första nedsläpp och åkte ut efter 00.00.

Första perioden innehöll 66 utvisningsminuter och tog 50 minuter att spela.

Rangers föll åtminstone inte med ett leende på läpparna.

*

“Sommaire du Match” står det överst på NHL:s statistiksida när Montreal spelat.

Och speakern talar franska.

Bara en sån sak gör ju en förlust svåraccepterad.

*

All Star-helgen tog hårt på Ek. Han har blivit sjuk och sitter nu och huttrar på Upper East Side.

- Jag har skakat hand med för många okända människor, klagar han.

Maffiga frukostar ger tydligen inte tillräcklig motståndskraft.

*

Bomben sprack. Vi fick in två av tre matcher och var två mål ifrån drygt 8000 kronor.

*

Hårdfakta från Montrealmatchen hittar ni här.

Datorköp, saltchock och en bomb

För att säkra ytterligare en trogen bloggläsare närvarade jag personligen när min pappa i dag klev in i den datoriserade världen och hostade upp för en portabel modell av märket Acer.

Ekman, som jobbar i datoraffär, gnuggade händerna och räknade slantar.

Jag tänker absolut inte göra mig lustig över pappas ovana - det vore ohövligt och dessutom att binda ris åt egen rygg eftersom jag själv är relativt begränsad på kunskapsområdet - men han är rätt rolig när han funderar över vad han egentligen köpt.

Vi tog en fika på Nian efteråt, och en bekant till honom råkade komma förbi när jag satt och visade lite grundfunktioner på min jobbdator som jag hade med mig eftersom jag skulle vidare till arbetet sedan.

Pappa: Ja, jag har varit och köpt en dator alldeles nyss. En sån som man kan ta med sig.

Bekanten: Jaha, du har köpt en laptop.

Pappa: Njaaa…nä, det vet jag inte…en sån där(pekandes på min dator).

Bekanten: Ja, en laptop.

Pappa: ???

Jag: Dom kallas så. Laptop.

Pappa till bekanten: Har du en sån också?

Bekanten: Nä, jag har en stationär.

Pappa: ???

Bekanten: En vanlig dator.

Pappa: Jaha.

Efter att ha blandat bort korten ytterligare genom att informera pappa om att man kan se TV i datorn också, så gick bekanten, och vi enades om att pappa ska låta datorn vara tills nån som kan hjälpa till kan komma och installera den åt honom.

Det ska bli spännande att följa detta.

Men när allt är klart och pappa känner sig mer hemtam så vet jag att bloggens besökssiffror kommer att öka ytterligare.

*

Efter datoräventyret så slöt Sasse och jag upp för att inta lunch på stammisstället Österns Pärla.

Helt oväntat blev icke heller detta friktionsfritt.

Först står det fel sorts soja på bordet, sån man använder till sushi och som smakar illa till all annan mat - men eftersom flaskorna är lömskt lika är det inget som varken han eller jag lägger märke till varpå vi förstör riset bägge två.

Sasse får ett mindre utbrott, skäller lite lätt på en märkligt oförstående personal som inte verkar ha grepp om skillnaden mellan soja och soja. Vi tvingar till oss ett risbyte.

Sedan ska vi äta kyckling med tomat och ananas. Vi har ätit detta tvåtusen gånger, är sanna experter på hur det ska smaka.

Nu smakar det inte som det ska. Det är salt. Vi är besvikna. Vi äter ändå. Vi resonerar kring om vi ska klaga. Vi har redan klagat på sojan. Personalen som vi i vanliga fall känner och har förtroende för verkar vara lediga, annars hade vi sagt till. Nu känns det mest som om ingen skulle förstå oss och bry sig. Vi skiter i det. När vi går får vi betala tre kronor mer än vi brukar. Vi kikar in i köket. Jodå, det är en annan kock. Tungan svider. Vi går och dricker vatten hela eftermiddan. Vi enas om att detta var ett olycksfall i arbetet. En engångsföreteelse. Det måste det vara.

*

Efter allt oflyt på Pärlan ser vi chansen.

Nån gång måste det vända.

Därför styrde vi direkt till Martys spelbutik på Nygatan och kastade in 288 kronor på Bomben.

I kväll ska Sasse och jag håva in stålarna när elitserieresultaten går vår väg.

*

När det gäller Bäckis och Capitals är allt lugnt inför omstarten. Brent Johnson får stå från start och Ovetjkin-Bäckis-Kozlov kör på i natt borta mot Montreal.

Blogg-Ekstra från Atlanta del 3

Ek har just kastat i sig vad som enligt hans egna ord var “den fetaste ostomelett jag nånsin ätit” och sitter i detta nu flitigt och jobbar med nåt frilansknäck på sitt hotellrum. Flyget hem till New York går senare i kväll.

Efter All Star-matchen svalkade han sig tillsammans med Bjurre i hotellbaren, skickade ett sms till mig av vilket jag förstod att det diskuterades metrosexualitet och då vände sig grabbarna förstås till en expert på andra sidan Atlanten.

Orkade dock inte svara vid den tidpunkten svensk tid, sorry.

Har försökt få fram nåt spelarskvaller, men de enda kändisar förutom Ek och Bjurre som trängdes vid bardisken var tydligen valda delar från The Hives och det bryr jag mig personligen inte alls om.

*

All Star-matchen slutade 8-7 till Öst och Ovetjkin gjorde två mål, mer utrymme än så är den inte värd.

- Men det var ju snygga mål, inflikar Ek.

Kan tänka mig att det är roligare att se detta på plats.

*

Ek skippade den gajdade rundturen på CNN.

*

Ny vecka, nya utmaningar för Capitals.

Dubbelmöte tisdag-torsdag med Montreal.

Ni minns var vi lämnade laget, va? En poäng från serieledning i Southeast Division.

Blogg-Ekstra från Atlanta del 2

Jag såg inte själv Young Stars-matchen, som liksom alla andra moment som ingick i Skills competition-upplägget sändes i Canal +, men jag har tittat på sammandraget - och inte kan jag väl påstå att det var så mycket att missa.

Såg rätt visset ut måste jag säga, spelarna blev nog knappt svettiga och tog det hela med en stor portion klackspark. Långa byten och spexande målvakter var det jag mest lade märke till.

Reglerna var kanske inte riktigt som jag redogjort men strunt i det, som jag uppfattade det så vann lagen varsin period och Bäckis gjorde två mål om Ek räknat rätt.

När alla visat upp sina konster och sin skicklighet och allt räknats samman hade Öst slagit Väst med 9-6 i alla fall. Jag orkade inte ögna igenom alla tävlingsmoment men konstaterar att Zdeno Chara skjuter hårdast i NHL.

Om ni själva är intresserade kan ni klicka här.

*

Kanonbra Bäckis-intervju av Ek i dagens tidning. Jag kunde nästan inte gjort det bättre själv.

Har ni inte tidningen så kan ni läsa här eller här.

Och när ni ändå håller på så sluka Puckens krönika också.

*

Om ni någonsin ställs inför möjligheten att smaka pumpafylld tortellini vill jag råda er att undvika det.

Blogg-Ekstra från Atlanta

En belåten Ek ringer från rulltrappan som binder samman Omni Hotel at CNN Center med jätteljusgården där vi åt sallad inför NHL-premiären i oktober.

Han har landat, träffat den trevlige äldre gentlemannen som hälsar en välkommen när man anländer med taxi till entrén, checkat in - och fått tre gratisbiljetter till den lyxiga frukosten.

Det ingick då inte när jag var där.

- Och en gajdad rundtur på CNN, kvittrar Ek - och jag får väl på detta sätt påminna honom om att han är där för att göra ett jobb också.

När vi slutar prata för den här gången funderar han just på att äta en sån där sallad igen, där man själv får peka ut råvarorna. Jag påminde honom om att det var nåt med den som vi inte var helt nöjda med, tror det var för mycket vinäger.

*

Av bilderna Ek förmedlar så förstår man att NHL All Star-weekenden är stor i Atlanta.

Så stor att det är svårt att begripa hur det kan vara så stort.

Man är väl märkt av elitseriens misslyckade försök.

*

Förhoppningsvis har Ek hunnit med en rejäl frifrukost och allt annat han har på agendan när Bäckis spelar sin tre-mot-tre-match som en del av lördagskvällens underhållning i Philips Arena.

Nykomlingarna intar isen dan innan The Main Event, och spelar 2×6 minuter med lite specialregler. Bland annat skippas tekningar, förutom den som startar varje period. Om man gör mål får man börja om med pucken från egen planhalva och det lag som gjort flest mål efter en period tar, om jag förstått saken rätt, ledningen med 1-0.

Vad som händer om det står 1-1 efter två perioder har jag inte klart för mig.

Däremot verkar det som om allt är upplagt för en så tempostark match som möjligt.

*

Bjurman är också på plats i Atlanta, även om han troligtvis har ena ögat på primärvalet i South Carolina.

Han har i varje fall hunnit lägga märke till Bäckis hårsvall.

Jag har också tänkt på det där under matcherna jag sett, han får snart inte på sig hjälmen.

Tidigare var det Ovetjkins vildvuxna uppsyn som stal uppmärksamheten, men han har ju gett upp och gått till frisören.

*

Apropå Frisörn så är han hjärnan bakom en herrmiddag i kväll, med fördrink och allt. Men först tänkte jag hinna sticka och se om Tommy Sjödin i ren revanschlusta blivit tio år yngre mot Luleå.

*

Frågetecknen som rör Young Stars-matchen ska vi väl försöka få ordning på här i bloggen under helgen.

Ek får göra sitt bästa för att koncentrera sig på Bäckisstoryn som, mellan omelett-tuggorna, ska produceras till tidningen.

Läs om lördagens program  i Atlanta här.

Och håll tummarna för Ovie.

Svar på tal

Matchen mot Toronto i Verizon Center fick, i mångt och mycket, en motsatt utveckling jämfört med onsdagsnattens.

Toronto kämpade förgäves för att göra mål - Washington vann med 2-1 (1-0, 0-0, 1-1).

Nu är det All Star-brejk, och smaka på den här: Capitals tar helgledigt bara en poäng från serieledning i Southeast Division.

Vid tränarbytet låg Caps fyra poäng efter närmaste lag och var sämst i hela NHL.

Men Bruce är inte mätt:

- Jag vill att vi ska vara en poäng f-ö-r-e Carolina, säger han till AP.

Nästa match mot Montreal borta på tisdag.

*

Ovetjkin fick en sex matcher lång svit med mål bruten, men han assisterade till både 1-0 och 2-1. Först en hård isare som Brooks Laich styrde in med en sekund kvar i powerplay, sedan ett skott som Vesa Toskala inte kunde hålla vilket Kozlov tog vara på framför mål - en snabb replik efter Torontos kvittering i tredje perioden.

Nicklas Bäckström fick en andraassist på den.

*

Som Brent Johnson agerade är han att föredra så länge Kolzig verkar vara sliten. Lugn, behärskad, svårpasserad.

*

Capitals spelade slutminuterna fyra mot sex sedan Toronto först fått powerplay och sedan plockade målvakten. Då fick Johnson bra assistens från lagkompisarna också.

*

Sundin? Nä, inte den här gången.

*

Bäckissiffror: speltid 17.52, 16 byten, ett målpass, +1.

*

Capitals har inte förlorat två matcher i rad under ordinarie speltid sedan Bruce tog över den 22 november. Det rör sig om 29 matcher nu, längsta sviten sedan säsongen 1999-2000, då den sträckte sig ända till 49 matcher.

*

Milan Jurcina tacklade Alexander Steen av isen med en axelskada i första perioden, han kommer att missa minst en match framöver.

*

Kul nyhet: Brashear har fått kontraktet förlängt ett år till.

Kanske inte så kul för motståndarna däremot.

*

Nu drar vi till Atlanta.

Ja, inte jag personligen tyvärr, Ek får klara sig själv på Omni så gott han kan - däremot har jag styrt upp det så att han blir mina ögon och öron därborta vilket jag räknar med kommer att komma bloggen till nytta på ett eller annat sätt.

Ovetjkin, NHL:s bäste målskytt med sina 39, får inte någon extra ledighet och ska först visa sin skicklighet i The skills competition på lördag innan han går in och nätar för östlaget på söndag.

Många tycker att uppstickaren Mike Green inte heller förtjänat nån ledighet (läs: han borde blivit framröstad som en av backarna i östra all star-laget), men han har varit så framåt sedan Bruce tog över att han gott kan behöva ladda om batterierna över helgen.

Bäckis - han ska spela plojmatch med de andra nykomlingarna på lördag. Ek ska spåra upp honom innan dess och resultatet av det planeras ni få läsa om i tidningen i helgen.

Ek flyger till Atlanta i dag, kanske just nu, och jag hoppas han fått platsen längst fram eller vid nödutgången så att han kan sträcka ut benen så mycket som han vill.

Här kan ni läsa mer om All Star-weekenden.

*

Hårdfakta från Torontomatchen hittar ni här.

Det var väl onödigt, Sundin

Med 30 sekunder kvar gjorde Mats Sundin segermålet, 3-2 (1-0, 1-1, 1-1), för Toronto mot Washington.

Inte var det snyggt, inte särskilt rättvist - men på nåt vis kände jag på mig att det skulle sluta så här när jag, för min egen hälsas skull, klev av efter två perioder.

Capitals vann skotten med 30-21, hade lägena, men jag vet inte om ni har känt det nån gång själv men det finns matcher där man så gott som vet att det kommer att gå fel.

Efter den sprudlande hockeyn i Pittsburgh var det här rena döden, och särskilt mörkt var Capitals powerplay som måste varit säsongens bottenskrap.

Fem mot fem var Capitals starkare, men “dom gjorde Vesa Toskala bra” som man brukar säga - spetsen i avsluten fanns inte där samtidigt som Toronto var svårbemästrat i egen zon.

Ovetjkins direktskott till 1-1 (patenterat) och Semins aviga dragning till 2-2 (patenterad) var imponerande - men inte tillräckligt.

Caps släppte in 2-1 med drygt en minut kvar av andra - Sundin var framme då också och jobbade pucken till Alexander Steen.

Och så kom kontringen i sista minuten då. Sundin kommer insmygande i zonen utan puck och går på mål, bakom ryggen på Semin som inte märker faran i tid. Pucken in från höger, och Sundin stöter den förbi Kolzig.

*

Det var Sundins 544:e NHL-mål, nu är han uppe jämsides med en legend som hette Maurice Richards och kallades för “Rocket”.

*

Bäckissiffror: speltid 19.46, 21 byten, inte inne på nåt vare sig framåt eller bakåt (hade bytt när Ovetjkin gjorde mål), fina 69 procent på tekningarna.

*

John Erskine ska ha beröm för sin match i alla fall. En av hans sköna, schyssta men granithårda tacklingar sänkte Darcy Tucker och kallades “a beauty” av kommentatorn.

Thats NHL, ladies and gentlemen.

*

Kan ändå inte komma ifrån att det var en förbannat onödig förlust det här.

*

Men möjlighet till revansch kommer redan i natt i Verizon.

Thats also NHL, folks.

*

Men Torontos nye manager Cliff Fletcher är förstås nöjd. Det var hans första match som tillfälligt ansvarig för laget sedan kritiserade John Ferguson fått sparken i tisdags.

*

Hårdfakta från Torontomatchen hittar ni här.

Bruce heads home

Nattens kommande match i Toronto kommer att ge Bruce gåshud. Han är nämligen född där, har spelat några säsonger för Maple Leafs och försöker inte vifta bort faktumet att matchen är något utöver det vanliga.

- Känslan när vi åkte in för att värma i Air Canada Center var speciell. Det är något som bara en Toronto-kille kan förstå, säger Bruce till The Post.

Han har aldrig coachat i NHL i sin hemstad och hoppas lyckas ta sitt lag till femte raka segern.

Det vore något att gotta sig åt medan han eftersurrar med alla familje- och släktmedlemmar som kommer att sitta på läktaren, det blir uppåt 50 stycken.

Men en saknas, trots inbjudan.

- Mamma säger att hon blir för nervös och inte klarar att komma dit, däremot ska hon se matchen på TV.

*

Bäckis har haft ont i huvudet, med början redan i slutet av matchen mot Pittsburgh, och avstod tisdagsträningen. Urladdningen frestade förstås på, och jag märker att Tarik varit lite orolig över vad det här beror på.

Men lugn, det här problemet är inget nytt, Nicklas brukar ibland få en släng av nåt migränliknande  och det går över på nåt dygn eller så.

Bruce meddelar också att Bäckis är spelklar.

*

Kolzig står igen trots sin mindre smickrande räddningsprocent senast, men på torsdag är det returmöte mot Toronto i Verizon och då är det Brents tur.

*

Då är det förresten, äntligen, dags för “Dollar Dog Night”. Satan vad man skulle äta om man var där, och inte höll strikt diet.

*

Tänkte dela med mig av hur en helt vanlig morgon kan se ut för mig.

Dagjobb väntade, och det innefattar en något tidigare uppstigning än brukligt vilket oroat mig lite efter nattmatcherna på sistone. Men efter lite kaffe och Special K så strävade jag ändå in i badrummet strax efter nio i fullt tillräcklig tid för att hinna ner till jobbet till tio. Jag hade just påbörjat en skönt uppiggande uppfräschning då jag, i ett okoncentrerat ögonblick och fortfarande lite groggy, skär mig själv i örat när jag ska raka bort ett hårstrå varpå en blödning omöjlig att stoppa inleds.

Medan jag jobbar med olika, fruktlösa, försök att göra något åt detta upptäcker jag plötsligt att jag står i en växande pöl med vatten. Röret under tvättstället har lossnat och står och spolar ut i tomma intet.

Jag får sanera en förvaringslåda.

Jag får torka golv.

Och gå till jobbet med en toalettpappersbit tryckt mot örat, i minus fyra grader utan vantar.

Okej, en kanske inte helt vanlig morgon ändå.

Oops, he did it again!

Ja, det blev sent igen i natt - men när jag under tisdagen gäspande vandrar omkring med rödsprängda ögon ska jag tänka på att jag fick vara med om den bästa NHL-match jag sett den här säsongen - Pittsburgh-Washington 5-6 (2-2, 2-2, 1-1, 0-0, 0-1) efter straffar.

Och…Bäckis gjorde det igen, samlade ihop fyra assist - och därmed blev han förste NHL-rookie någonsin att göra fyra i två matcher i rad.

Den här gången var det inga slump-assist heller, tre öppnande andraassist och ett fasansfullt fint upplägg för Ovetjkin.

Jag kan hålla på hela natten och berömma, men den har ju i stort sett redan gått så för tillfället får det räcka med…han var för jävla bra.

*

TV-kommentatorerna var lyriska, gubbarna i studion likaså.

Superlativen haglade:

“Awesome”!

“Amazing”!

“Fantastic”!

“Oozing with confidence”!

“Four points in two consecutive games. An assisting record that would make Peter Forsberg blush”!

“He never plays the puck too soon”!

“Kane, watch out!”.

*

Ja, Patrick Kane får verkligen se upp. Bäckis har 40 poäng nu, Kane 45.

Och den personliga bonusnivån på 30 pass är passerad, den här matchen gjorde Nicklas över en miljon kronor rikare.

Uppdatering: Har fått nya revolutionerande insideuppgifter (se kommentar till detta inlägg) som säger att det fortfarande fattas fyra ass innan bonus kickar in. Jaaa, med den här takten så dröjer det inte längre än tills i morgon då…

*

Kvinnan som intervjuade en nyklippt Ovetjkin efteråt ville också prata om Bäckis.

- Han är ligans bäste rookie just nu, sa Ovie tvärsäkert.

Sen kallade han Bäckis för Beckie.

*

Matchen…ja, den började lite försiktigt men det var bara lugnet före stormen. Och mest stormade det kring Ovetjkin och landsmannen Malkin i Pittsburgh.

Dom brukar dela rum i landslaget.

Tveksamt om dom gör det igen.

Ovetjkin siktade in sig på att sänka polaren med en monstertackling i första perioden, missade knappt och det var tur för polaren det. Ovie blev sedan utbuad av hemmapubliken under resten av matchen, men det struntade han blankt i och gjorde två mål plus ett i den avgörande straffläggningen.

*

Malkin gjorde också två, men åtminstone ett av dem tror jag faktiskt att jag skulle ha tagit.

Att låta Kolzig stå var kanske ingen lysande idé, han verkade inte på tå och släppte in fem av futtiga 15 skott.

Men det var Pittsburgh som bytte målvakt vid 4-4.

*

Pittsburgh fick spela oändligt länge fem mot tre i förlängningen. Där fick Kolzig stor hjälp, främst av Quintin Laing som gav orden “offra sig” mening.

*

Alexander Semin avgjorde med en smakfull backhanddragning. Bäckis hann aldrig slå nån straff denna gång.

*

Bäckissiffror: speltid 21.29, 24 byten, 4 målpass, +1, 63 procent i tekningsstatistik.

*

Ek och jag såg matchen tillsammans, jag i Gävle via datorn, han i New York på sin lilla platt-Samsung - full chatt-kontakt  under tiden.

Det var som att uppleva gamla tider igen.

*

Hårdfakta från Pittsburghmatchen hittar ni här.