Fem minuter – och sedan gonatt

Jag hann bara se förlängningen mellan Capitals och New Jersey, men det kändes fullt tillräckligt för att bli underhållen.

Flygande anfall, enbart från Capitals, ständigt sökande efter ett segermål – och så ramlar 2-1 in för Devils med mindre än en minut kvar.

Ännu en välbehövlig poäng upp i rök. Och nu bara två matcher mindre spelade än Carolina.

Det här blev ju ingen vidare helg.

*

Fem övertidsminuter räckte för att jag skulle förstå att Martin Brodeur, till slut, blev skillnanden mellan lagen.

Ek rapporterar att Brent Johnson gjort ett bra jobb i tre perioder – men när det väl gällde släppte han 2-1-pucken lite för enkelt.

Brodeur stoppade 37 av 38 skott.

Hade det blivit straffar tror jag att jag vet hur det skulle slutat. Det tror jag Caps också kände på sig, även om Johnson inte varit inblandad i nån shootout den här säsongen.

*

Bäckissiffror: speltid 21.08, 25 byten, ett assist, +1.

*

Målpasset till Semins 1-1 (femte matchen i rad han gör mål säger Ek, själv har jag inte kollat) betydde Bäckis 50:e poäng. Han är två bakom Patrick Kane i rookieligan.

*

Hårdfakta från New Jersey-matchen hittar ni här.

Säsongens viktigaste…förlust

Jaha, här ligger man och är lite småbesviken.

Jag vet att Ek känner likadant borta i New York, trots att han just tryckt en burgare från Justins ställe.

Carolina brakade till slut över Washington med 6-3 (1-2, 3-1, 2-0) – och man kan bara konstatera att Capitals inte är dåliga, bara inte tillräckligt bra. Så är det.

Ledning 1-0 och 2-1, kvittering till 3-3 – men sedan tog det slut.

Och man kan klaga över returer som studsar aningen galet, skott som bara nästan når fram och utvisningar som känns lite petiga ibland.

Sanningen är att Carolina hugger snabbare, avslutar rappare och sätter dit pucken när halvchanserna kommer.

*

Däremot är det ju mer än lovligt typiskt att Carolina gjorde både 1-1 och 2-2 i powerplay då Capsspelare, först Poti och sedan Jurcina, dessutom blivit av med sina klubbor.

Det är ju helt sjukt.

Steckel och Pettinger lämnade ifrån sig sina, offrade sig maximalt, slet och kastade sig – men fick som betalning mål i arslet ändå.

Själv kände man redan då att det skulle krävas en del för att det skulle gå vägen i natt.

*

Så nu är vi framme vid den grymma verkligheten:

Caps är sex poäng efter Carolina, och visst – de har tre matcher mindre spelade – men dom ska vinnas dom tre också.

Jag tror faktiskt inte det blir nåt slutspel den här säsongen, jag tror inte det.

*

Bäckissiffror: speltid 19.23, 21 byten, +-0.

*

Bäckis valde, av gammal vana, att passa istället för att skjuta i ett bra läge och missade nån chans från nära håll i powerplay. Nåt mer var det väl inte denna gång.

*

Och Ovetjkin har måltorka, har frusit till is på 48. Däremot passade han till alla tre målen.

*

Brashear var i alla fall piggare än på länge, fultacklade sönder en och slog sedan ner en annan i fajt öga mot öga.

*

Ek har fixat med pressfolket i Washington så att Sasse och han som kallar sig Wayne Fleming ska få se Bäckis nästa helg.

Vid det laget kan dom betala folk för att komma in i Verizon Center…

*

Men okej då, vi ger inte upp än.

Vi tar en match i taget.

Pucken är svart och platt och allt kan hända och senare i dag, svensk tid klockan 21, kommer New Jersey till Verizon.

Då jävl…

*

En bra sak med den matchen, förutom att den kan ta Caps tillbaka till fyrapoängsavståndet till Carolina, är att den används för att samla in pengar till förmån för ”Athletes Against Autism”, en förening som grundats av bland andra Olie Kolzig som själv har barn med autism.

Signerade tröjor som Caps använt på träning ska bland annat auktioneras ut.

Det är tredje året som klubben ordnar en sån här dag.

*

Hårdfakta från Carolinamatchen hittar ni här.