Det var väl inte hans svettigaste kväll i livet men ändå – Cristobal Huet gjorde skäl för det där smeknamnet när Capitals smidigt, och riktigt imponerande, avstyrde New Jersey borta med 4-0 (0-0, 1-0, 3-0).
Skaplig debut, med gamla Montrealmasken upphottad med ett Capitalsmärke på flärpen som ska skydda halsen. Den nya hade väl inte hunnit komma förstås.
Och Bäckis… Bäckis hade en skön känsla i kroppen, det hörde jag på honom redan under vårt snack några timmar innan och såg det med all önskad tydlighet trots att bilden hackade matchen igenom på grund av ett sviktande nät.
Två andraassist som var mycket mer än bara andrassists, men hans inblandning i 1-0-målet i powerplay var nästan det bästa trots att han inte fick plats i poängprotokollet.
Fedorov lämnade puck till Bäckis som skickligt höll den kvar i zon och sände den tillbaka ner längs med sargen på högersidan, Fedorov tog emot och spelade snabbt och kort med en bakom-ryggen-passning in till Semin som sa varsågod till Mike Green vid bortre stolpen.
Även om ni inte kan se det så förstår ni nog att det var snyggt.
*
Fedorov kan betyda skillnaden mellan slutspel eller slutspelat för Capitals.
*
Mike Green har gjort 17 mål nu, flest av alla backar i ligan och hans offensiva självförtroende är sprakande.
*
New Jersey sköt bara 18 skott, jag har aldrig sett Capitals defensiv så tät.
*
När dom zoomade in Kolzig på bänken såg han inte särskilt munter ut under Capskepsen han hade nedragen långt över pannan.
*
Bäckissiffror: speltid 21.05, 20 byten, två assist, +1 – och matchens tredje stjärna!
*
Donald Brashear stänkte upp 4-0 i taket bakom Martin Brodeur, och undantaget när Bäckis gör mål så är det sånt som värmer mig mest.
*
Med flit lät jag i går bli att skriva att Carolina förlorade mot New York Rangers, mycket tack vare Henrik Lundqvist vad jag förstått, för jag var helt enkelt trött på att piska upp förhoppningar i onödan.
Men nu vet ni.
Och nu skiljer bara tre poäng.
*
Nu står det inte på förrän en buss med två förväntansfulla boys och en rutinerad svenskamerikan ombord rullar mot DC och matchen Capitals-Toronto.
Hoppas det inte blev alltför trevligt på Peter Luger och att toaletten är nystädad…
Fick i natt exklusivt besked om att returresan inte riktigt fungerade på lördagskvällen och att det därför blir övernattning.
Det får mig att bli lite stressad å Sasse och han som kallar sig Wayne Flemings vägnar. Så här tänker jag:
Flyget hem går vid 18 lokal tid och man bör definitivt vara på flygplatsen två timmar innan, alltså 16. Säg 15.30 i fall det är köer och jävelskap vid säkerhetskontrollen. Det tar om inget oförutsett inträffar cirka en halvtimme ut till JFK, om något oförutsett inträffar kan det ta 50 minuter, avfärd 14.30 låter klokt. Bussfärden DC-New York tar fyra timmar, men har jag inte fel så råkade Ek ut för en resa som tog sex timmar och även om det var mörkerkörning då så vet man aldrig vilka köbildningar som kan vänta på ingång till Manhattan så en säkerhetsnivå på fem timmar låter vettigt. Det skulle innebära avfärd vid 9.30 från Washington, men eftersom det kanske skulle vara praktiskt att packa ihop resväskorna innan man åker till flyget och det är rätt många trappor att kånka ner dem för hemma hos Ek så bör vi nog säga 9.00. Sen ska man ta sig från hotellet (undrar om det är Hampton Inn, tro) till busstationen också. Och från Port Authority hem till Ek när man kommit fram. Duscha på morgonen kanske. Och äta frukost förstås, dom hade goda grova bagels minns jag. Och checka ut.
Slutsummering: det får bli tidig uppstigning, däremot får inte mycket gå snett i reseplaneringen.
*
Hårdfakta från New Jersey-matchen hittar ni här.
