Ibland är man glad att man är envis.
Efter en period hade Capitals slaktat Boston med 6-0, och defilerade sedan fram till 10-2.
Och Bäckis manövrerade sig samtidigt för första gången upp i ensam topp i rookieligan.
Sånt man gärna inte vill bomma.
*
Ek messade för att försäkra sig om att han inte drömde när Caps hade gjort fyra mål under de första tio minuterna. Men han var vaken han också.
Efter 32 sekunder prickade osynlige mannen Cooke in 1-0, säsongens snabbaste Capsmål, och man fick nästan känslan av att nån talat om för honom att han blev sågad efter första matchen.
Ovetjkin gjorde tre i första varav Bäckis assisterade till två, bägge smaskiga men passet till det första som betydde att Ovie sprängde 50-gränsen var en skönhet i djupled som bara tjecker klarade förr i tiden.
Ovie tackade för hjälpen när han skickade tillbaka en likadan så att Bäckis kunde göra sitt tionde mål till 7-1, och det första sedan…den 10:e januari tror jag det var (17:e var det, jag har kollat). Han använde en nätt backhanddragning liknande den jag kört många gånger när jag kommit fri i innebandy. Effektivt, lekfullt, under målvakten.
*
Målvakter, ja. Vilken cirkus det blev i Boston. Tim Thomas fick nog efter fyra, Alex Auld tog över, i andra perioden var Thomas tillbaka men mot slutet kom Auld in igen.
Bägge hade en sak gemensamt – de släppte in det mesta. Brashear sköt exempelvis från vänstra sarghörnet ribba in.
*
Brashear slogs också, mot både Chara och Thornton.
*
Det här var första gången Capitals gjort tvåsiffrigt på Boston på 34 år.
Och som sagt, i den här ligan är det inte särskilt givande att titta på gammal statistik. Om jag litat på den hade jag missat säsongens urladdning.
*
Bäckissiffror: speltid 15.45, 17 byten, ett mål, tre assist, +3.
*
Med ett sånt facit blir man naturligtvis intervjuad i direktsänd amerikansk tv i en periodpaus. Bilden hackade för mig så att jag missade början, men hörde i alla fall att Bäckis förklarade att han tyckte det var skönt att äntligen själv få sätta dit en.
*
Ett enda litet orosmoment bara, Huet spelade inte sista perioden och det talades om nån sträckning i ryggen men även att det bara var en säkerhetsåtgärd.
För övrigt hoppade Kolzig glatt in och höll nollan.
*
Vid 9-2 ropade en omtumlad hemmapublik på tian. Och den fick dom ju.
*
Nu ska jag somna med ett litet leende på läpparna.
*
Hårdfakta från Bostonmatchen hittar ni här.
