Nattliga funderingar

Tampa Bay är ett av ligans sämsta lag, det är det ingen tvekan om med 80 matcher spelade. Ändå har laget väldigt mycket i sin hand när Washingtons öde ska avgöras.

Det här sitter jag och grunnar på nu.

Och det här har Bruce dragit för Capitalslaget dagen efter supermatchen mot Carolina.

Bäckis berättade själv om genomgången  i omklädningsrummet (eller var de nu har sina möten i Kettler Iceplex, det ryms vad jag minns både en och två konferenslokaler bakom de frostade glasdörrarna dit ingen journalist får gå men där jag råkade vandra in intet ont anande, bara Semin såg mig och han sa inget…) när vi tog ett litet snack på telefon för ett tag sedan.

- Vi pratade en del om att Tampa inte alls är ofarligt, och att dom inte kommer att vika ner sig. Dessutom har vi inte spelat särskilt bra mot Tampa tidigare heller. Det är inga lätta matcher vi har framför oss.

Men trots allt lät han positiv.

- Jag tror vi går till slutspel, det känns så, sa Bäckis och jag kan förstå den känslan.

Jag såg Carolinamatchen på en liten bild på min laptop men blev ändå fylld av stämningen i Verizon.

Hur var det då inte att spela själv…

- Det är det värsta jag varit med om, det var sånt otroligt liv, alla hade röda tröjor på läktarna, helt sjukt alltihop, sa Bäckis.

- Man fattar nästan inte hur ni ska kunna förlora nån av matcherna som är kvar med sån hemmapublik, sa jag.

- Nä, sa Bäckis.

*

Förhoppningvis bränner Tampa all kraft på att ta poäng av Carolina i natt.

Visst är det en fördel för Capitals att skrapa upp resterna natten till fredag.

- Det vore fint om Tampa kunde knipa nån pinne. Men Carolina lär vara rätt revanschsuget, sa Bäckis.

Jag uppdaterar på torsdagsförmiddagen, då får vi se hur det gick.

*

Jodå, Stoffe är på plats och planerar inte att åka hem i första taget.

- Han vill bara se Vita Huset hela tiden, säger Bäckis.

Och så shoppar han väl snygga pikéskjortor av nåt serviceinriktat affärsbiträde kan jag tänka mig.

*

Om det skulle kännas tråkigt att bara springa i affärer och stå vid sidan om och titta på brorsan föreslog jag att Stoffe skulle gå in och träna på skadade Morrisonns plats.

Men han verkar bara vara inriktad på semester.

*

Jag mötte Karin på stationen tidigare i kväll och…det finns inga andra ställen där man stöter på så många kufar, knäppgökar och skummisar som på järnvägsstationer.

Varför vet jag inte.

*

Tänker inte stanna uppe och tjuvkika på hur det går i matcherna i natt, jag var helt manglad i morse och har dessutom bestämt mig för prova att avstå från kaffe ett tag så jag har hygglig huvudvärk.

Kanske en smygtitt efter första perioden, sedan läggdags…

Fest i Verizon Center

Jag upplevde ett av årets hittills lyckligaste ögonblick i natt, då jag lika oväntat som välkommet märkte att min mobila uppkoppling plötsligt höll för rörliga bilder.

Fråga mig inte hur och varför, men jag kunde med egna ögon se Capitals vinna seriefinalen mot Carolina med 4-1 (2-0, 1-1, 1-0).

Nån där uppe ville tydligen både mig och Bäckis väl.

Och inte nog med det – allt var som det skulle: Ek fanns med via Skype, hans gamle kompis Al intervjuade som aldrig förr i sin bruna kostym, speakern vrålade, läktarna var rödfärgade,  kommentatorn Jim med sin sidekick i högform, isen var till och med av någon anledning helt nygjord - och Caps vann alltså, och som de vann!

Efter en kvart hade Matt Cooke både prickat in tre tunga tacklingar och 1-0.

Innan första paus snitsade Fläskmannen pucken in till Brooks Laich som retfullt la in 2-0.

*

Cam Ward har haft bättre matchöppningar än så mot Caps den här säsongen.

*

Efter en snabbreplik från Carolina i början av andra kom en avgörande sekvens.

Caps hade just börjat spela 5 mot 4 i fyra minuter efter en hög klubba när Eric Staal, efter kontring, tyckte det var nödvändigt att hacka med klubban på Huet efter avblåsning. Ovetjkin blev smått vansinnig och kastade sig över Staal i ena sarghörnet, det blev folksamling och till och med Bäckis ryckte in och försvarade sin polare.

Det hela slutade med att Ovetjkin och Niclas Wallin åkte ut två minuter var, och Caps fick fortsätta spela 5 mot 4.

Det gjorde Carolinacoachen med det färggranna namnet Peter Laviolette topp tunnor rasande, han kan mycket väl vara den argaste hockeytränare jag sett sedan Per Bäckman trasade sönder hockeyklubba i Övik.

Och inte blev han gladare av att Alexander Semin sprätte upp 3-1 i nättaket.

*

Där kan man kanske säga att matchen avgjordes. Men känslan var att det var avgjort redan vid första nedsläpp. Jag vet att jag tidigare trott att Carolina var för bra, nu vet jag att jag hade fel. Det här var Caps kväll.

*

Man kan också säga att det var Bäckis kväll, även om det inte blev nåt mål. Han var värd ett, gjorde en av sina mest stilfulla insatser den här säsongen, puckkontroll i den högre skolan.

Och det blev ett pass till slut, solokörning ner efter vänstersidan, ett släpp vid första stolpen till Ovetjkin som fick kontroll och klippte till.

I och med det såg Ovetjkin till att Bäckis bara är ett pass ifrån att tangera ryssens egna rookieklubbrekord för målpass under en säsong.

Bäckis har 53 nu.

*

Bäckissiffror: speltid 23.13, 23 byten, ett assist, +1.

*

Efter Ovetjkins 4-1, mål nr 63, ropade hela Verizon Center gemensamt ”MVP, MVP, MVP”.

Det pågår en diskussion bland media och experter om vem som ska ha priset.

Varför då…?

*

Bara en tråkig sak, backen Shaone Morrisonn fick en tryckare som förpassade honom ut ur matchen redan i första perioden. Axelskada kanske. Nyckelben möjligen. Men spelade mer gjorde han inte, och Bruce coachade runt på fem backar.

*

Två omgångar kvar, och nu är det raffinerat i toppen av Northeast Division. Både Carolina och Washington har 90 poäng och möter bägge Tampa och Florida på hemmaplan i slutklämmen.

Bästa facit vinner, men hamnar de på samma poäng drar Carolina vinstlotten så detta bör undvikas.

Carolina-Tampa redan natten mot torsdag.

Och snälla Lecavalier, ladda med högkalibrigt!

*

Men kom ihåg att Capitals fortfarande kan passera en hög med andra lag också, och ta åttondeplatsen i Conferencen.

*

Sasse träffade Bäckis agent Svesse nere i Malmö tidigare under tisdagskvällen, och enligt skvaller från honom ska storebror Stoffe vara på plats i Washington för närvarande.

Han prickade in helt rätt vecka.

*

”This place is rockin, you gotta love it!”, som Jim utbrast mot slutet.

*

Hårdfakta från Carolinamatchen hittar ni här.