Still alive

3-2 (1-0, 1-1, 1-1) i Verizon Center, 3-2 i matcher – konstgjord andning, eller?

Hm, ja, jag vet inte jag.

De två perioder jag såg var tillräckligt, det stod 2-1 när Bloggälskarn från Sjöstans bordsbokning krävde att vi bröt tittandet men redan då sa jag att ”det här vinner Caps” och sen var det bara att gå.

Och aldrig tvivlade jag på att det skulle gå vägen.

Likväl som man ibland känner att inget lyckas kan man också känna tvärtom, att det finns extra kräm i skridskoåkningen och att det går extra lätt att ta sig in i offensiv zon.

Precis så var det för Caps denna kväll.

Och då är det ju lätt att falla in i tankarna kring att en vändning kommer att ske. Personligen tycker jag att Caps har ett drömläge nu, åka till Philadelphia och lägga över all press på motståndarna. Spela smart, kontra, vinna – och sedan avgöra hemma i Verizon i sjunde matchen.

*

Men mitt under middan säger Bloggälskarn:

”Jag tyckte det verkade som om Philadelphia sket i den här matchen, dom verkade säkra på att fixa det här på hemmaplan. Det här får du gärna citera mig på, det kan blir 6-0 till Flyers nästa match”.

Det ligger nåt i vad han säger, och Bloggälskarn är ingen dum människa när det kommer till idrottspsykologi.

*

Bäckissiffror: speltid 18.42, 21 byten, ett mål, +1.

*

Målet Bäckis gjorde betydde 1-0, kom i spel fem mot tre och jag såg det bara på en snabbrepris eftersom jag inte lyckades få bild förrän en kvart in i första perioden.

Jag konstaterar bara att Bäckis gjort dubbelt så många mål som Ovetjkin i slutspelet nu.

*

Hårdfakta från Flyersmatch 5 hittar ni här.