Slutspelat!

Efter sex minuter och sex sekunder av förlängningen la Joffrey Lupul in pucken efter isen, mellan Huets skridsko och ena stolpen, på en retur efter skott från Kimmo Timonen.

Och bara så där så var säsongen slut för både Bäckis, Washington och mig.

*

Inget jättemisstag, inga hemska klantigheter, inget riktigt feldomslut - och det är väl ändå något som känns skönt mitt i alltihopa.

*

Men det är klart, 3-2-målet som tog Flyers vidare kom i powerplay, sedan Tom Poti åkt ut för en tripping som man egentligen inte kan säga något om.

Caps kunde råkat ut för en alldeles innan också.

Men man kan ju ställa sig frågan ifall man ska ta såna utvisningar i förlängningen av en sjunde och avgörande match, när man friat för många liknande saker under hela slutfasen av matchen.

Och enligt Ek var det precis det som Bäckis pratade om när Ek träffade honom direkt efter matchen.

Och ja, Bäckis var m-y-c-k-e-t besviken. Vad annars? Mycket grymmare än så här kan man inte förlora.

*

Och det var bara nio sekunder kvar på utvisningen…

*

Bäckissiffror: speltid 19.08, 23 byten, ett mål, +1.

*

Jag vet att det inte är nån tröst just nu, men när Bäckis klev av det här slutspelet så gjorde han det som bäste svenske poängplockare så här långt med sina 4+2.

*

Jag vet också att det kanske inte är nåt Bäckis tänkte på så där direkt efter matchen, men jag tror nog att Bengt-Åke kommer att få ett positivt besked inför VM. 

Pappa Bäckis ska i alla fall dit och titta vet jag.

*

Jaha, det känns ju tomt på nåt sätt att sitta och skriva de här raderna.

Och i morgon, eller senare i dag, ska jag åka till Stockholm för ett par trevliga lediga dagar med Karin.

Så jag går väl hem då, och sover ett tag, och smälter det här, och pustar ut efter en lång NHL-säsong.

Och så kommer det nån form av slutsummering framöver.

*

Hårdfakta från Flyersmatch 7 hittar ni här.