Sasse blev historisk

Ungefär klockan fem över nio denna måndagskväll, den 21 april 2008, blev jag själv vittne till när en äregirig Sasse surfade in på bloggen då räkneverket stod på 49 999.

Därmed torde han vara den som satte dit den 50 000:e träffen på Bäckisbloggen.

Grattis!

Har jag förstått detta rätt så blev Ace den som klämde till med träff 50 001.

Det finns en viss felmarginal man måste räkna med, så jag tycker gott dom kan få dela på äran.

Det känns hur som helst skönt att de trogna är med kring detta särskilda jubileum.

Själv tar jag tillfället i akt att tacka alla som velat följa med på den här resan, och den är ju inte slut riktigt än.

*

Väckte för ett tag sedan en småslumrande mamma Bäckis som låg och tog igen sig hemma på soffan, nylandad efter en hektisk flygning från Washington via Amsterdam till Arlanda.

- Det var naturligtvis oväder över New York så planet blev försenat med en och en halv timme, vi fick springa och stressa för att hinna med anslutningsflyget. Jag är helt färdig, klagade hon – och fick sedan nyheten att hon kan se sonen spela i Philadelphia direkt i Canal+ klockan ett i natt av mig.

- Näää, är det sant?! Jaha, då måste man ju vara vaken i natt också då. Och jag som ska jobba i morgon…

- Men man kan ju inte låta bli att titta när man vet att det sänds!

Så där har jag känt många gånger under den här säsongen.

- Och det kan ju vara sista matchen, sa jag – och sedan kom vi överens om att nu kan ingen av oss backa ur.

 

Vinna eller försvinna

Samma backar, samma kedjor, samma målvakt, samma förutsättningar.

Caps måste vinna i ett vilt Wachovia Center för att skapa en sjunde och avgörande match.

Svårt, men utan att vara färgad på nåt sätt så ligger den största pressen på Flyers som har matchboll på hemmaplan och absolut inte vill åka till Washington en gång till.

*

Mike Knuble ut, och enligt Flyers hemsida så lutar det åt att det blir kämpen RJ Umberger som ska fylla luckan i lagets erkänt farliga PP.

- Det här är min chans att spela min bästa hockey, säger Umberger, och det är ju en bra målbild att ha med sig förstås.

*

Till sist, håll koll på siffrorna här intill till höger.

Snart passerar vi en magisk gräns tillsammans – 50 000 träffar.

 

Flyers tappar nyckelspelare

Jag vet inte hur stor påverkan det kommer att ha på avgörandet av den här matchserien, men efter femte matchen i går så släppte Flyers GM Paul Holmgren motvilligt nyheten att Mike Knuble, han som avgjorde i den långa förlängningen i match fyra, missar både sjätte och den eventuellt sjunde matchen.

Knuble är lårskadad.

Tänkte att ni skulle känna till det.

*

I dag bjuder Bloggälskarn tillbaka och ställer upp med GIF-Örebro via PPV, så jag är med andra ord snart på väg till Sjöstan.

Still alive

3-2 (1-0, 1-1, 1-1) i Verizon Center, 3-2 i matcher – konstgjord andning, eller?

Hm, ja, jag vet inte jag.

De två perioder jag såg var tillräckligt, det stod 2-1 när Bloggälskarn från Sjöstans bordsbokning krävde att vi bröt tittandet men redan då sa jag att ”det här vinner Caps” och sen var det bara att gå.

Och aldrig tvivlade jag på att det skulle gå vägen.

Likväl som man ibland känner att inget lyckas kan man också känna tvärtom, att det finns extra kräm i skridskoåkningen och att det går extra lätt att ta sig in i offensiv zon.

Precis så var det för Caps denna kväll.

Och då är det ju lätt att falla in i tankarna kring att en vändning kommer att ske. Personligen tycker jag att Caps har ett drömläge nu, åka till Philadelphia och lägga över all press på motståndarna. Spela smart, kontra, vinna – och sedan avgöra hemma i Verizon i sjunde matchen.

*

Men mitt under middan säger Bloggälskarn:

”Jag tyckte det verkade som om Philadelphia sket i den här matchen, dom verkade säkra på att fixa det här på hemmaplan. Det här får du gärna citera mig på, det kan blir 6-0 till Flyers nästa match”.

Det ligger nåt i vad han säger, och Bloggälskarn är ingen dum människa när det kommer till idrottspsykologi.

*

Bäckissiffror: speltid 18.42, 21 byten, ett mål, +1.

*

Målet Bäckis gjorde betydde 1-0, kom i spel fem mot tre och jag såg det bara på en snabbrepris eftersom jag inte lyckades få bild förrän en kvart in i första perioden.

Jag konstaterar bara att Bäckis gjort dubbelt så många mål som Ovetjkin i slutspelet nu.

*

Hårdfakta från Flyersmatch 5 hittar ni här.

 

Hoppet är det sista som överger en

…och trogne bloggläsaren Ace sätter sitt till slutspelsserien lagen emellan för nästan 20 år sedan då Capitals vände ett precis likadant underläge. Bifogad filmsnutt i kommentarspåret till föregående inlägg visar hur Dale Hunter avgör sjunde och avgörande matchen.

Orkar ni inte klicka er tillbaka så har ni det även här.

Lägg särskilt märke till hur skönt Flyersbacken knäcker sin klubba mot ribban.

Och vilket osannolikt liv det är på läktarna i det gamla Cap Center.

Ja, har det hänt förr så kan det väl hända igen.

*

Capitals har, efter sin rekordartade säsongsavslutning, gjort sig känt som laget som aldrig ger upp och det dras det nytta av nu när det gäller att gjuta mod i spelarna efter den grymma förlusten i torsdags.

Capitals har heller aldrig förlorat fyra matcher i rad under ledning av Bruce.

Bruce väljer också att dra en liknelse med en gammal filmhjälte inför kvällens femte kvartsfinal:

- Det är som när Rocky blir nedslagen för åttonde gången men inser att han fortfarande är med i matchen. Vi är inte knockade än. Och vi fajtas till vi är knockade.

Ett klassiskt brandtal!

*

Samma kedjor, samma målvakt.

19.00, svensk tid, i Verizon i kväll.

 *

Bloggälskaren från Sjöstans lägenhet är i kväll ockuperad av en dam-middag, så han lämnar soffan och sina sändningar i HD och tar tvärbanan hit för att se matchen med mig via datorn.

Sen ska vi ut och äta kontinental middag, så blir den slutgiltiga matchrapporten lite försenad så får ni stå ut med det. Jag är faktiskt ledig.

En rapport om åt vilket håll det ser ut att gå ska jag dock kunna få iväg.

Och skulle det här blir den sista matchen så känns det som värdigt och speciellt att se den tillsammans med en som stöttat sedan 1 oktober 2007.

Lång natts färd mot…

…förlust.

6.40 in på andra övertidsperioden avgjorde Mike Knuble till 4-3 (2-2, 0-1, 1-0, 1-0) för Philadelphia.

Det var mycket hit och dit, fram och tillbaka, kunde gått åt bägge hållen - men tendensen var att Capitals började sloka lite och målet, det var som Ek skrev ”det man hade på känn”.

Flyers malde på, det blev trångt kring buren och till slut hade Knuble tryckt in pucken. Så snabbt kan en så lång match ta slut.

”Det var inte mycket att sitta uppe för” skrev Ek också, och det är ju så det känns just nu, 05.01 på morronkvisten. Men…det var det ju. Det var en sjuhelsickes kamp, som det måste varit sjukt tungt att förlora.

*

Nu är det 3-1 i matcher till Flyers.

Caps måste ta tre raka.

Jag undrar jag…

*

Var det några som blev bättre av kedjebytet så var det Bäckis och Semin.

Bäckis gjorde sin klart starkaste slutspelsmatch, gjorde både mål och serverade läckert.

Men han var nog bra slut mot slutet.

*

Bäckissiffror: speltid 22.14, 28 byten, ett mål, ett målpass, +1.

*

Cristobal Huet gjorde två av de grönjävligaste räddningar jag någonsin skådat i tredje perioden. De kan nästan inte beskrivas i ord… Nä, jag finner inte några målande beskrivningar just nu. Hoppas ni får chansen att se dem själva.

*

Utvisningen på Kozlov för interference på målvakten med 2.44 kvar av tredje perioden är nog det sämsta domslut jag varit med om.

Hade Flyers avgjort på den hade nog datorn åkt ut genom fönstret.

*

Flyers var plötsligt väldigt högt uppe med klubborna och viftade.

Först slogs Bradley blodig, sedan Semin och då började jag känna mig småförbannad fram på nattkröken. Dessutom missade domarna bägge situationerna.

*

…men Caps drog på sig två utvisningar för för många spelare på isen och det kan man inte skylla domarna för.

Ska man skylla på het slutspelsentusiasm eller på Bruce?

*

När Ovetjkins hjälm gick sönder mitt i ett powerplay i förstaperioden lånade han helt frankt Boyd Gordons för att kunna fortsätta medan hans egen reparerades. Den satt konstigt och var för liten, det såg rätt skojigt ut.

*

Lugn Chefen, ingen dator genom fönstret efter det här avgörandet.

Det är ju ny match på lördag.

*

Hårdfakta från Flyersmatch 4 hittar ni här.

 

Slutspelsextra kl 01.20 fredag

Bäckis gjorde just sitt första slutspelsmål någonsin, kvitterade till 1-1 på fint pass från Ovetjkin i powerplay, direktskott från nära håll, Biron hann inte flytta sig i sidled.

Bäckis var också i högsta grad inblandad i sättet på vilket Capitals fick sitt PP, genom att tjuvtackla Daniel Briere litegrann så att han blev provocerad och började veva med Semin, Bäckis nye kedjekompis.

Flyers tog ledningen redan i första minuten.

Rivstart var ordet på alla sätt, va?!

*

Uppdatering 01.40: Nu slog han ett drömpass till Semin i powerplay också, 2-1 satt rakt upp i taket.

Skilsmässa…?

Bruce säger efter morgonvärmningen att han ännu inte bestämt sig för hur han ska göra med förstakedjan, trots att Bäckis skrinnade runt med andrakedjans färg på träningströjan…men ja, jo, nja, nä, nog blir det en omkastning i natt alltid.

*

Bruce sa dock att Bäckis helt säkert kommer att få något mindre istid än de 24 minuter han fick i tisdags.

- Det blev lite för mycket, säger han till Corey.

- Europeiska spelare som gör sitt första år kan gå in i väggen eftersom säsongen är så lång. Jag vill se till att han orkar, säger han till Tarik.

*

Bruce poängterar också att Capitals är det storleksmässigt största laget i NHL – och måste börja spela så också.

- För många killar tänker ”åh, det är slutspel, då måste jag göra snygga grejer”. Men det handlar om att få ner pucken djupt och sedan checka hårt, enkla grundläggande saker.

*

Under min sväng på stan hann jag i tur och ordning se Leif GW Persson mumsa sushi, tvärstanna mitt i steget så att Martin Dahlin kunde svänga vänster nere vid Adolf Fredriks-kyrkan och möta Anders Lundin som hade en stor mössa nerdragen nästan över ögonen.

Men jag såg att det var han.

Skilsmässa

Som man tränar spelar man, brukar man ju säga.

Så när Bäckis helt plötsligt centrar mellan Laich och Semin i andrakedjan på träningen dan innan fjärdematchen mot Flyers vet man att Bruce vidtagit (panik)åtgärder.

Ovetjkin-Bäckis-Kozlov har inte kommit åt att skada Philly i de tre första matcherna, låt vara att Ovetjkin avgjorde den första kvartsfinalen men det gjorde han helt på egen hand och utan inblandning av nån annan.

I övrigt har Flyers gått hårt åt trion, tacklat bort dem ur matchbilderna.

Nu flyttar Bruce in gamle Fedorov mellan Ovie och Kozlov och hoppas att rutin från otaliga benhårda slutspelsmatcher ska bereda väg för ligans skyttekung.

Nog är Fedo ärrad nog, och visst kan han göra nytta med sin blotta närvaro i förstalinan, men nån vidare passningsspelare har jag inte sett i honom sedan han kom till Capitals så frågan är vem som ska sätta upp puckarna för Ovie? Kanske får han köra solo igen.

*

Vad man än tycker så är det en skön rysskedja som bildats.

*

Bäckis nya miljö då? Tja, han och Semin har spelat ihop förr och det har väl inte fungerat särskilt bra om man ska vara ärlig.

Men fortsätt att leta öppen isyta åt oberäknelige Semin, Bäckis!

*

I första PP-uppställningen behåller Bäckis sin plats. Där kommer också Ovetjkin, Fedorov, Green och Laich att hålla till.

*

Kimmo Timonen blev inkörd i målburen senast och har ont, men det verkar som om han kan spela i natt vilket är viktigt för Flyers, inte minst i deras PP.

*

Och Patrick Thoresen är med igen, det var han redan i tisdags men jag glömde att skriva det.

Jag är glad för hans skull, sånt där unnar man inte den värste Flyersspelare.

*

Hockeyintresset för den här matchserien är, med amerikanska mått mätt, på topp. Corey rapporterar att över 350 000 hushåll i området Washington, Baltimore och Philadelphia såg Comcasts sändning från den senaste matchen.

Men intresset verkar aningen större i Philly, som stod för 247 000 av tittarna. I Washington tittade 59 800.

*

Många gånger känns det som det byggs nya arenor nästan i onödan, på ett hysteriskt sätt, alldeles för stora och sedan gapar en tredjedel tomt för att publiken inte räcker till.

Men när det gäller Malmö Redhawks är det verkligen befogat med nybygge.

Isstadions exteriör kan vara det fulaste och mest omoderna som ett elitlag tvingats leva med, från utsidan ser det ut som ett gammalt badhus eller varför inte en skolmatsal från tiden då jag själv gick i högstadiet.

Jag tänkte på det när jag gick förbi där i går.

 *

Nu har jag landat i Stockholm, det är solsken och jag ska gå ut och hitta ett lunchställe.

Mangling i Wachovia

Har man följt Capitals en lång säsong så borde väl nåt ha gått in, så jag kanske inte borde vara förvånad över att jag tippade rätt den här gången.

6-3 (3-1, 1-1, 2-1) till Philadelphia, som gick ut och fortsatte på den inslagna linjen från i söndags.

Elakare, hårdare, skoningslösare – ja, ett ”in your face”-team som Bruce kallade dom för ett tag sedan.

Caps gav aldrig upp, det gör Caps aldrig, men Flyers spände liksom musklerna ännu mer när det behövdes.

Gick från 1-1 till 3-1 på 22 sekunder i första perioden.

Gjorde 4-2 i powerplay med bara sekunder kvar av andra.

Och så satte Mike Richards en straff till 5-3 i tredje perioden, och själva avrättningen skedde sedan i öppen bur med 1.05 kvar.

*

Matchens, och matchseriens så här långt, man heter Danny Briere. Han värvades till Flyers från Buffalo för att vinna matcher åt laget, nu levererar han. Två mål och ett assist, fyra mål totalt på de tre matcherna.

*

Bäckissiffror: speltid 24.13, 20 byten, +-0.

*

Bäckiskedjan hade större problem än någonsin att komma till.

Det var så illa så att Ovetjkin inte sa ett ord till media efteråt.

- Det är tydligt att Flyers siktat in sig på dem, varje gång nån av dem nuddar pucken blir dom tacklade, säger Mike Green som bevittnat allt från sin backplats.

- Vi måste hitta en väg att möta det där, säger han också till AP.

*

Ja, men hur?

Tiden rinner i väg.

*

Eric Fehr gjorde slutspelsdebut - och satte 1-1 direkt.

*

Mike Green gjorde mål igen och det är ju bra. Men i övrigt har jag känslan av att Caps backspel blivit lite sämre i kvartsfinalerna. Slarvigare. Ett trötthetstecken?

*

Brooks Laich tände hoppet en liten stund med sitt 4-3-mål med mindre än fem minuter kvar, det målet granskades länge på video för en misstänkt hög klubba.

*

Före nedsläpp sjöng en kvinna som hette Lauren Hart, dotter till nån Philadelphiakändis som hette Gene Hart, ”God Bless America” tillsammans med Kate Smith som syntes på bilder på jumbotronen. Smith har tydligen gjort en version av sången som blivit synonymt med Flyers sedan mitten av 70-talet.

Det verkar som det där tände publiken. Och spelarna.

*

Som sagt, Caps ger aldrig upp och det är nya förutsättningar i Philly på torsdag – men sex mål var det väldigt länge sedan laget släppte in.

*

Nu ska jag till Malmö på fotboll, medelst tåg och flyg. Väckarklockan var det onödigt att jag ställde för nån med en ettrig trädgårdsmaskin av nåt slag här utanför hann före.

*

Hårdfakta från Flyersmatch 3 hittar ni här.